Khajuraho
Hej!
Nu ar vi i Khajuraho, en smastad i mitten av Indien. Varfor ar vi har? Jo, har finns det valdigt kanda och valbevarade tempel. De ar aven kanda for de erotiska skulpturerna som tacker alla templenas fasader och brukar aven kallas Kama Sutratemplen fast jag tror inte att det ar ett officiellt namn, vi har da inte last det nagonstans. Men innan jag berattar mer om templen tankte jag beratta om resan hit, det blev ett litet aventyr.
Vi tog ju forst ett nattag fran Kolkata till Varanasi och fick sedan vanta en hel dag i Varanasi for att ta ett nattag till Satna. Det gick bra, vi missade inte taget och kom kanske bara 30 minuter sent, i sa god tid har vi inte varit med nagot indiskt tag hittills.
Vi hade tur med taget, men det hade vi inte med bussen som vi tag fran Satna till Khajuraho. Bussresan kostade 100 rupies och skulle ta ca 4 timmar. Efter en timme sa stannar bussen och startar inte igen... Yeay! tanker vi. Men ingen panik sager chaufforen, det kommer en ny buss snart som vi kan hoppa pa. Bussen kom och nagra fran var buss kunde hoppa pa, men sedan var den bussen sa den kunde bli. Synd for oss. Som tur ar var vi inte ensamma utan vi hade massa irriterade indier och tva andra turister och de (de irriterade indierna) sag till att vi alla fick tillbaka vara pengar, eller i alla fall pengarna for den stackan som vi inte akt dvs 80 rupies. Vi fyra turister slar oss ihop och forsoker vara kreativa, hur ska vi ta oss tillbaka till Khajuraho? Ganska snart stannar en flakbil som erbjuder sig att ta oss (och nagra av indierna fran bussen) till en liten stad 25km langre fram dar det gar bussar som vi kan ta. Vi hoppar pa flaket och aker dar kanske 40 minuter. Det var kul att ha liftat pa ett flak i Indien. Man ser sa bra och kanner vinden i haret pa ett sa skont satt. Det enda negativa var val kanske nar var chauffor ar tvungen att bromsa for alla kor som gar omkring kors och tvars pa vagen och det hande fler an en gang kan jag saga...
Val framme i den lilla staden som jag inte vet vad den heter sa vantade vi pa en buss som skulle ta oss till Panna, en liten stad som ligger ganska nara khajuraho. Bussen kom men den var redan nastan full. Jag tror att det var den trangsta bussresan jag varit med om. Jag hann fa mig en sittplats innan de tog slut, men Harald fick sitta langst fram dar de klammer in sa mycket folk de bara kan och han hade inte sa mycket plats for benen eller armarna eller rumpan, stackarn! Denna resa kostade 20 rupies.
Val framme i Pana sa letade vi upp en buss som tog oss till Kahjuraho, den var precis pa vag att ga sa vi hade tur - hade vi kommit 5 minuter senare hade vi missat den! Vagen mellan Satna och Khajuraho satt vi bada baklanges och det ar inte att rekomendera pa de slingriga vagarna som gar dar. Men vi overlevde aven denna resa och den kostade 30 rupies. Vi kom fram 14.15, en kvart senare an vi skulle och vi tjanade 30 rupies per person och vi fick aka flak i Indien. For mig var det bra att bussen slutade funka! :)
Det var resan till Khajuraho. Sa vad kan man saga om Khajuraho och dess tempel? Templen ar det som ar bra med Khajuraho. Sjalva staden ar liten och mysig men alla, eller i alla fall 9 av 10 vill tjana pengar pa dig. De ropar och tjatar och ropar och tjatar och kraver overpriser. Lika manga som i Varanasi totalt, men procentuellt sa ar det manga, manga fler. Fruktansvart irriterande! Och barnen har ar likadana. De vill inte sajla, de vill ha. Jag tror inte vi har traffat nagon som vi pratat med har som inte ville ha pengar fran oss pa nagot vis. Det kanns lite trakigt, men jag antar att det ar sa det ar. Det ar nog fattigt och vi har pengar, sa det klart att det ar sa. Men det ar frustrerande och tar pa oss. Dock inte sa manga regelratta tiggare har och det ar anda bra!
Templen daremot har gjort det vart att komma hit! Templen ar valdigt vackra och skulpturerna ar valdigt valbevarande och bra. Manga manga statyer ar hela trots att de ar over 1000 ar gamla!
Idag har vi cyklat runt har och besokt byar och tittat och upplevt lite landsbygd. Det blev inte alls samma upplevelse som i Lijang eller Yuanyang, men det var kul att se och vi hade tva fina picknickstallen och ett bra klattertrad. Dock kan man inte stanna sarskilt lange bland manniskor eftersom att barnen ar som flugor och vill ha pennor eller pengar eller kakor. Detta gor att man inte riktigt kan vara en stilla observator som t.ex. vid Ganges. Men man ser mycket bara man cyklar istallet for att aka buss och det ar ett valdigt bra satt for att se sig omkring pa ytor som ar storre att ga!
Imorgon pyser vi vidare till Agra och da ska vi se Taj Mahal. Nasta efter det blir Jaipur om inte bestammer oss for att ta en flyg till Goa ;)
Massa kramar!
Sanna
Calcutta (som egentligen heter Kolkata)
Hej!
Pa grund av inte helt klockren planering ar vi (igen) i Varanasi, men denna gang bara i 12 timmar i vantan pa ett tag.
Kolkata ar en stad som var mycket mycket battre an vad vi trodde. Var guidebok, folk vi motte och internet sa alla att Kolkata var en stad full av massa kaos. Kor, manniskor, skrap, fattigdom och trafik overallt! Jag borjar undra om vi var i ratt stad, for Kolkata vad bra mycket battre pa samtliga punkter! Farre kor (vilket ar battre nar det kommer till trafik), fler manniskor men pa storre yta, mindre skrap, mindre oppen fattigdom och mindre trafikkaos!
Vi bodde pa sudder street, vilket tydligen var gatan med flest billiga vandrarhem och guesthouses. Med andra ord skulle det vart varsta turisthalan med 4ggr sa manga tiggare som overallt annars. Pa nagot magiskt satt var det inte det. Det kom som en overraskning... Oj, det ar sa rent och lugnt, ar vi i Indien?
Kolkata i sin helhet var efter Kathmandu, Shanghai och Beijing en ganska vanlig storstad. Med +15 miljoner invanare ar den forstas storre an allt vi har hemma. Men det marks att Indien inte ligger lika langt fram i utvecklingen. Det finns bara en tunnelbanelinje, alla bilar ser valdigt gamla ut (eller ser ut att vara av gammal modell). Det finns bade cykeltaxi och 'bartaxi'(tank typ hast och vagn, men en person som drar vagnen). Det ar tyvarr sa det ser ut i Kolkata 2010. Kanske anda ar battre att dra en vagn an att inte jobba alls. Plotsligt kanner man verkligen att Sverige ar ganska bra!
Att Sverige ar bra far man forresten hora valdigt ofta, men inte kanns det 'akta' for fem ore. Folk som sager sa vill namligen salja nagot. Allt ifran mattor till hash...
- Helloooooo! (personen skyndar snabbt efter oss)
- Hello (med vaaaldigt trott rost... det ar inte forsta gangen nan halsar pa en)
- Where you from? / Wich country? (forsoker verkligen lata intresserad)
- Sweden (kanner igen situationen)
- Ah! Sweden! Nice country! (som om vi inte hort det 20 ganger den senaste timmen)
- You want a boatride/taxi/rickshaw(cykeltaxi)....
Efter ett tag trottnar man. Kina var battre, dar kunde inte sa manga engelska! Och folk var overlag arligare tror jag. Fast i kina ler inte folk mot en, de gor de har!
I Kolkata fanns det inte jattemycket i sightseeingvag, men Victoria Memorial har vi vart pa. Vi skippade museument, men parken betalade vi 4 rupies for att ga in i. Barabazaar har vi sett, vilket i korthet ar tva kyrkor, en katedral, en moske, tva synagogor och ett kinesiskt tempel i samma omrade. Det mest spannande var egentligen en stor grasplatt som heter Maidan dar Indier i alla aldrar spelade cricket. Tank dig massa svenskar som spelar brannboll (inte ett spel, flera spel pa samma gang) overallt i en stor park. Sa kande vi oss. Cricket ar 'the game' har.
Sen tog vi oss med taget till Varanasi. Att aka tag ar nastan en historia i sig, men det ar forvanandsvart fungerande. Daremot sag vi lite moss som sprang pa golvet. Plotsligt fanns det ingen tvekan om att vi ar i Indien.
Sen var da planen att ta oss till Khajuraho, dar det finns Kamasutratempel och lite annat. Vi hade daremot inte sett var det lag pa en karta... det visade sig att man var tvvungen att aka via varanasi for att ta sig dit. Darfor sitter vi nu pa ett internetcafe i Varanasi och forsoker fordriva tiden. Har atit, och ska ata igen...
Nast pa tur star Khajuraho, sen Agra!
/
Harald
en kort matrapport:
- Om man har otur far man be om bestick, indier ater med brod och hander.
- Maten ar dyrare an i Kina (men boende billigare)
- Curry smakar inte som curry man far i Sverige. Curry ar mer en gryta an en sas.
- Ar inte maten varm vagar man inte ata den (om den inte ar tankt kall och man tror att det ar ett bra stalle man ater pa)
- Indier lagar mat med valdigt mycket kryddor!
- Jag har upptackt att marmelad gar att ata.
- Vi ater massa kakor, det ar billigt!
Pa grund av inte helt klockren planering ar vi (igen) i Varanasi, men denna gang bara i 12 timmar i vantan pa ett tag.
Kolkata ar en stad som var mycket mycket battre an vad vi trodde. Var guidebok, folk vi motte och internet sa alla att Kolkata var en stad full av massa kaos. Kor, manniskor, skrap, fattigdom och trafik overallt! Jag borjar undra om vi var i ratt stad, for Kolkata vad bra mycket battre pa samtliga punkter! Farre kor (vilket ar battre nar det kommer till trafik), fler manniskor men pa storre yta, mindre skrap, mindre oppen fattigdom och mindre trafikkaos!
Vi bodde pa sudder street, vilket tydligen var gatan med flest billiga vandrarhem och guesthouses. Med andra ord skulle det vart varsta turisthalan med 4ggr sa manga tiggare som overallt annars. Pa nagot magiskt satt var det inte det. Det kom som en overraskning... Oj, det ar sa rent och lugnt, ar vi i Indien?
Kolkata i sin helhet var efter Kathmandu, Shanghai och Beijing en ganska vanlig storstad. Med +15 miljoner invanare ar den forstas storre an allt vi har hemma. Men det marks att Indien inte ligger lika langt fram i utvecklingen. Det finns bara en tunnelbanelinje, alla bilar ser valdigt gamla ut (eller ser ut att vara av gammal modell). Det finns bade cykeltaxi och 'bartaxi'(tank typ hast och vagn, men en person som drar vagnen). Det ar tyvarr sa det ser ut i Kolkata 2010. Kanske anda ar battre att dra en vagn an att inte jobba alls. Plotsligt kanner man verkligen att Sverige ar ganska bra!
Att Sverige ar bra far man forresten hora valdigt ofta, men inte kanns det 'akta' for fem ore. Folk som sager sa vill namligen salja nagot. Allt ifran mattor till hash...
- Helloooooo! (personen skyndar snabbt efter oss)
- Hello (med vaaaldigt trott rost... det ar inte forsta gangen nan halsar pa en)
- Where you from? / Wich country? (forsoker verkligen lata intresserad)
- Sweden (kanner igen situationen)
- Ah! Sweden! Nice country! (som om vi inte hort det 20 ganger den senaste timmen)
- You want a boatride/taxi/rickshaw(cykeltaxi)....
Efter ett tag trottnar man. Kina var battre, dar kunde inte sa manga engelska! Och folk var overlag arligare tror jag. Fast i kina ler inte folk mot en, de gor de har!
I Kolkata fanns det inte jattemycket i sightseeingvag, men Victoria Memorial har vi vart pa. Vi skippade museument, men parken betalade vi 4 rupies for att ga in i. Barabazaar har vi sett, vilket i korthet ar tva kyrkor, en katedral, en moske, tva synagogor och ett kinesiskt tempel i samma omrade. Det mest spannande var egentligen en stor grasplatt som heter Maidan dar Indier i alla aldrar spelade cricket. Tank dig massa svenskar som spelar brannboll (inte ett spel, flera spel pa samma gang) overallt i en stor park. Sa kande vi oss. Cricket ar 'the game' har.
Sen tog vi oss med taget till Varanasi. Att aka tag ar nastan en historia i sig, men det ar forvanandsvart fungerande. Daremot sag vi lite moss som sprang pa golvet. Plotsligt fanns det ingen tvekan om att vi ar i Indien.
Sen var da planen att ta oss till Khajuraho, dar det finns Kamasutratempel och lite annat. Vi hade daremot inte sett var det lag pa en karta... det visade sig att man var tvvungen att aka via varanasi for att ta sig dit. Darfor sitter vi nu pa ett internetcafe i Varanasi och forsoker fordriva tiden. Har atit, och ska ata igen...
Nast pa tur star Khajuraho, sen Agra!
/
Harald
en kort matrapport:
- Om man har otur far man be om bestick, indier ater med brod och hander.
- Maten ar dyrare an i Kina (men boende billigare)
- Curry smakar inte som curry man far i Sverige. Curry ar mer en gryta an en sas.
- Ar inte maten varm vagar man inte ata den (om den inte ar tankt kall och man tror att det ar ett bra stalle man ater pa)
- Indier lagar mat med valdigt mycket kryddor!
- Jag har upptackt att marmelad gar att ata.
- Vi ater massa kakor, det ar billigt!
Varanasi
Hej!
Laste precis Haralds inlagg och kande att vi behovde skriva lite mer om Varanasi. Vi kom fram mitt i natten och hade lite svarigheter att hitta nagonstans att bo. Det slutade med att vi blev lurade pa en del pengar, men vad annat kan man vanta. Vi kande inte for att bege oss ut mitt i natten bara for att agenaren begarde overpris (800 Rs for ett rum=65kr/person). Vi sov gott med in sa lange.
Morgonen dar pa begav vi oss till stallet dar vi skulle traffa en van fran Kathmandu, detta innebar en vandring langs med Ganges, 10 pa morgonen. Det var da jag blev kar i Varanasi, eller i alla fall Ganges langs med Varanasi. Det var en bit bort fran the main ghat (fattade aldrig exakt vad en ghat var, men nagon form av hunduiskt tempel eller annan byggnad). Man sag en hund vandra har eller dar, nagra manniskor som tog sitt morgotopp i Ganges eller en och annan turist som liksom vi studerade allt som hande.
Vi har ocksa spenderat mycket tid att sitta vid the main ghat, dels for att titta pa folk men ocksa for att titta pa en cermoni som halls varje kvall vid Gagnes. Dock ar det langt ifran mitt favoritstalle langs med Ganges, har hittar man de flesta turisterna alltsa ocksa de flesta forsaljarna, barnen som tigger, de gamla som tigger, folk som vill att man ska aka bat, folk som vill salja hash, barn som vill saja vykort mm, mm. Men det har anda sin charm och har traffade vi en liten pojke som med storta sannolikhet var kastlos for nar vi bad nagra aldre pojkar att fraga honom pa hindi vad han hette sa vagrade de prata med honom och sa att de inte kunde. Det blir en sa svar kulturkrock. Det ar sa konstigt att de inte vill prata med honom for att han rakar vara fodd av sin mamma som rakar vara fodd av sin mamma i fel kast (om nu inte hinduerna har ratt och da foddes han dar av en anledning) men for dom sa ar det sa det ar men for oss som vaxer upp med allas lika varde ar det sa himla fel!
Sedan dess har vi agnat mycket tid vid Ganges strand. En morgon gick vi upp 05.15 for att ta en battur och titta pa soluppgangen i Varansi. Det var en lugn och skon upplevelse (efter att ha prutat till sig ett OK pris) men har sag vi den forsta ickelevande varelsen i Ganges, en hund som lag och guppade i flolden (som inte var levande, det var da ett som ar sakert). Det var lite obehagligt att se ma jag saga, men han var ju dod. Och soluppgangen var vacker sa det vagde upp det obehagliga. Nar batturen var fardig doppade jag handen i Ganges, sa nu har jag gjort det! Harald gjorde det ocksa lite senare under dagen i samband med att vi gick bort fran the main Ghat (som jag inte minns namnet pa) och vi gick och tittade pa the burning ghat dar man kremerare alla som har rad att betala for att bli kastade i Ganges. Eller egentligen finns det tva sanna i Varansi, men vi gick till den stora och forbi. Dar bortanfor kunde man aterfinna samma lugn som forsta morgonen och vi sa mycket roliga saker och traffade manga pratglada indier, bl.a. en kille som larde oss lite hindi! Kul!
Vad ska man mer saga om Varansai? Det ar KAOS! Men ett ganska befiande kaos anda. Det ar smutisgt, koskit och hundskit hogt och lagt och overallt. Man bli smutsig pa nolltid. Det tutar och det later och det ar folk overallt! Och det ar varmt! Men anda ganska charmigt, i alla fall om man kan fly ner till Ganges eller hotellet efter ett par timmar.
Tja, det var lite mer fran Varansi det. Just nu har vi precis kommit till Kolkata (Calcutta) som hittils ar mycket lugnare an Varansi fast jag hort att den ska vara tokig. Men det kommer kanske nar man hamnar i "ratt" omraden. Omradet har vi bor ar valdigt mysigt och forhallandevis lugnt och inga kor annu vad jag sett. Men det kommer mer!
Ha det sa bra!
Kram
Sanna
Nepal del 3 / Vandring / Indien!!
Hej!
Vi har blivit lite lata med skrivandet, sa har kommer en snabbversion av allt som hant sen forra inlagget slutade...
Vandring
Eftersom vi inte hade mycket tid att planera vandring (inte heller sa mycket tid for vandringen sjalv) sa slutade det med att vi gick genom en "resebyra". Det finns miljontals resebyraer och varannan forsaljare pa gatan erbjuder guidning, tigerbalsam, rickshaw (cykeltaxi) eller hash. Resebyran vi gick till drevs av agaren till Hotellet vi bodde pa, sa det kandes i alla fall lite sakrare an forsta basta pa gatan.
Sa vi akte nasta dag upp till Langtang National Park i en jeep med var guide, Lakchung Sherpa.Lama. Den allmanbildade kan se att han ar en Sherpa, en folkgrupp som historiskt sett lever hogt upp i Himalaya. De ar med andra ord bast i varlden pa att vandra pa hoga hojder (folk som bestiger everest gor det med Sherpaguider).
Vi utgick fran Dunche, och de tva forsta dagarna handlade bara om upp, upp och upp. Dunche ligger pa ~2100 meter och Gosain Kund som vi kom till tva dagar senare ligger pa 4381meter(nytt hojdrekord!!!). Vandringen i sig var hard nog, och pa den hojden flasade vi ordentligt nar vi gick. Vi sag aven nagra konstiga grasfalt pa den hojden och fragade var guide vad det var for nagot. "Cow lives here in the summer" sa han som om det vore helt normalt for kor att leva pa +4000 meters hojd... Nepalesiska superkor tror jag helt klart. En svensk ko hade inte klarat det. Pa den hojden ar det inte ovanligt att fa hojdsjuka, men vi klarade oss ganska lindrigt bada tva. Jag fick lite huvudvark, och trotta/anfadda blev vi bada. Da fick vi ata vitlokssoppa som inte smakade sa gott men som tydligen var bra mot hojdsjuka... Det finns mycket man kan skriva om naturen och utsikten, men jag nojer mig med att skriva att det ar otroligt vackert! Snokladda toppar pa +7000meter...
De tva foljande dagarna var i princip 2200 hojdmeter nedat vilket gav oss rejalt med traningsverk. Tre dagar tog det att aterhamta benen helt. Resan tillbaka till Kathmandu var bara 15-20 mil med buss, men pa grund av vagstandarden tog den resan 10 timmar. Lagom bekvamt!
Kathmandu igen
Det absolut viktigaste som hant mellan vandringen och avfarden ar att vi fatt tillbaka vara vaskor igen!!! Extremt skont att slippa kopa allt pa nytt. Vi ringde forst ena bolaget som sa att de hade hittat vaskorna i Bangladesh och att de skulle komma dan efter. Sen ringde vi det andra bolaget (som faktiskt hanterat vaskorna) som sa att vaskorna var pa plygplatsen i Kathmandu!!! Glada ringde vi flygplatsen som sa att de inte hade vara vaskor...
Men vi akte dit och dar lag de i ett rum med ett hundratal andra saknade/borttappade vaskor. Vill man ha nagot gjort av stora bolag far man (ofta) ringa manga ganger och lata arg! Trakigt men sant.
Efter Kathmandu
For tre dagar sedan i skrivande stund lamnade vi Kathmandu... Sen dess har vi (for att bespara mig lite skrivtid):
- Akt 11 timmar skumpig buss till gransstaden mellan Nepal och Indien; Sonauli.
- Stannat dar en natt
- Passerat over gransen till Indien (man bara gick en bit sen var man dar! nan kollade lite i passet men inte mycket mer)
- Tagit annu en skumpig och varm buss i 10 timmar till Varanasi
Varanasi
- Kommit fram mitt i natten (vilket gick hyfsat bra, men det blev halvdyrt boende en natt, 800Rp)
- Traffat en hollandare och tva kanadensare!
- Akt bat pa Ganges i gryningen (valdigt fint, men att det flot forbi en dod hund drog ned upplevelsen lite... eller forstarkte upplevelsen beroende pa hur man ser det)
Det ar kossor overallt har! Och hundar, katter, sopor, smuts, forsaljare, cyklar, bilar, marknader.... Men mest kossor.... och vi forstas! Indien ar spannande!!
--
Harald
Vi har blivit lite lata med skrivandet, sa har kommer en snabbversion av allt som hant sen forra inlagget slutade...
Vandring
Eftersom vi inte hade mycket tid att planera vandring (inte heller sa mycket tid for vandringen sjalv) sa slutade det med att vi gick genom en "resebyra". Det finns miljontals resebyraer och varannan forsaljare pa gatan erbjuder guidning, tigerbalsam, rickshaw (cykeltaxi) eller hash. Resebyran vi gick till drevs av agaren till Hotellet vi bodde pa, sa det kandes i alla fall lite sakrare an forsta basta pa gatan.
Sa vi akte nasta dag upp till Langtang National Park i en jeep med var guide, Lakchung Sherpa.Lama. Den allmanbildade kan se att han ar en Sherpa, en folkgrupp som historiskt sett lever hogt upp i Himalaya. De ar med andra ord bast i varlden pa att vandra pa hoga hojder (folk som bestiger everest gor det med Sherpaguider).
Vi utgick fran Dunche, och de tva forsta dagarna handlade bara om upp, upp och upp. Dunche ligger pa ~2100 meter och Gosain Kund som vi kom till tva dagar senare ligger pa 4381meter(nytt hojdrekord!!!). Vandringen i sig var hard nog, och pa den hojden flasade vi ordentligt nar vi gick. Vi sag aven nagra konstiga grasfalt pa den hojden och fragade var guide vad det var for nagot. "Cow lives here in the summer" sa han som om det vore helt normalt for kor att leva pa +4000 meters hojd... Nepalesiska superkor tror jag helt klart. En svensk ko hade inte klarat det. Pa den hojden ar det inte ovanligt att fa hojdsjuka, men vi klarade oss ganska lindrigt bada tva. Jag fick lite huvudvark, och trotta/anfadda blev vi bada. Da fick vi ata vitlokssoppa som inte smakade sa gott men som tydligen var bra mot hojdsjuka... Det finns mycket man kan skriva om naturen och utsikten, men jag nojer mig med att skriva att det ar otroligt vackert! Snokladda toppar pa +7000meter...
De tva foljande dagarna var i princip 2200 hojdmeter nedat vilket gav oss rejalt med traningsverk. Tre dagar tog det att aterhamta benen helt. Resan tillbaka till Kathmandu var bara 15-20 mil med buss, men pa grund av vagstandarden tog den resan 10 timmar. Lagom bekvamt!
Kathmandu igen
Det absolut viktigaste som hant mellan vandringen och avfarden ar att vi fatt tillbaka vara vaskor igen!!! Extremt skont att slippa kopa allt pa nytt. Vi ringde forst ena bolaget som sa att de hade hittat vaskorna i Bangladesh och att de skulle komma dan efter. Sen ringde vi det andra bolaget (som faktiskt hanterat vaskorna) som sa att vaskorna var pa plygplatsen i Kathmandu!!! Glada ringde vi flygplatsen som sa att de inte hade vara vaskor...
Men vi akte dit och dar lag de i ett rum med ett hundratal andra saknade/borttappade vaskor. Vill man ha nagot gjort av stora bolag far man (ofta) ringa manga ganger och lata arg! Trakigt men sant.
Efter Kathmandu
For tre dagar sedan i skrivande stund lamnade vi Kathmandu... Sen dess har vi (for att bespara mig lite skrivtid):
- Akt 11 timmar skumpig buss till gransstaden mellan Nepal och Indien; Sonauli.
- Stannat dar en natt
- Passerat over gransen till Indien (man bara gick en bit sen var man dar! nan kollade lite i passet men inte mycket mer)
- Tagit annu en skumpig och varm buss i 10 timmar till Varanasi
Varanasi
- Kommit fram mitt i natten (vilket gick hyfsat bra, men det blev halvdyrt boende en natt, 800Rp)
- Traffat en hollandare och tva kanadensare!
- Akt bat pa Ganges i gryningen (valdigt fint, men att det flot forbi en dod hund drog ned upplevelsen lite... eller forstarkte upplevelsen beroende pa hur man ser det)
Det ar kossor overallt har! Och hundar, katter, sopor, smuts, forsaljare, cyklar, bilar, marknader.... Men mest kossor.... och vi forstas! Indien ar spannande!!
--
Harald
Nepal del 2 / Kathmandu
Hej!
Just nu sitter Harald och ringer flygbolag och flygplats for vi har fortfarande inte fatt vara vaskor. Medan han gor detta tankte jag beratta lite om vad vi gjorde i Kathmandu innan vi akte ivag for att vandra i Himamalya.
Nar vi kom till Kathmandu var det forsta som motte oss trafiken. Kathmandu ar en stad av trafikkaos. Inte mycket trafik utan verkligen kaos! Bilar, mopeder, motorcyklar, cyklar och andra odefinierbara fordon. Vi satte oss i en taxi och akte till hotellet. Direkt nar vi kom till dorm:et (ursakta det konstiga ordet) sa traffade vi tva engelsman som vi gick och at mat med! Det ar det basta med att bo i dorm, man traffar sa mycket folk hela tiden! Under kvallen sa traffade vi aven en tjej fran Holland som vi umgicks med under hela vistelsen i Kathmandu! ]
Dagen dar pa var det dags att besoka buddistiska tempel, forst Monkely tempel och sedan Boudha tempel. Fast egentligen sa ar det inga tempel utan stupor. De ar valdigt vackra, vita med ett ansikte malat pa toppen (vi har fatt en del fina bilder som inte gar att ladda upp tyvarr). Det som gor det ytterligare lite battre ar alla vackra boneflaggor i regnbagens alla farger som flddrar i vinden mot en bla himmel! Det ar hemskt vackret och nagot som verkligen kommer att vara Nepal for mig!
Monkey tempel ligger precis utanfor Kathmandu valdigt hogt upp. Sa efter att ha kampat sig upp for alla trappor i varmen sa far man varldens basta utsikt over hela staden! Sedan heter det Monkey tempel av en anledning, det ar apor overallt! Och de var hemskt sota och nyfikna!
Boudha tempel var mycket storre an Monkey tempel, det ar i alla fall Nepals storsta och ett av asiens storsta. Har spenderade vi lite langre tid och gick hela vanstervarvet som man ska ga nar man kommer till en stupa. Det bojde aven bli solnedgang och att se den vita och guldiga stupan med alla fargglada boneflaggor och vinder som blaser i dem medan solen gar ner, det var en upplevelse aven for lite tempeltrotta turister som vi.
Dagen dar pa spenderade vi med att ringa flygbolag och krangla med vaskor. Orkar faktiskt inte beratta om den dagen, den var sa himla trakig sa den far bli en del av en vaskhistora som eventuellt kommer att publiceras har pa bloggen. Dagen dar pa sa tog vi det lugnt! Vi och den hollandska tjejen smet in pa Durbar Square och satt dar hela morgonen. Det var fint, men jag maste saga att var guidebok overreklamerar det lite. Det ar ett fint torg med fin arkitektur, men inte mer an sa. Men vi satt dar i flera timmar och sag Kathmandu leva pa och det var mysigt och fint! Sedan shoppade vi klader sa att vi klarade oss for stunden (alla vara saker var ju fortfarande borta och vi hade bara en uppsattning klader som borjde bli lite mindre frascha....) Tja, vad ska man saga om Kathmandus shopping. Har finns hur mycket fejkmarken pa vandringsklader, ryggsackar, sovsackar och alla mojliga friluftslivsklader. Det andra som finns ar aladinbyxor, tunikor och stickade klader i alla farger och former! Sa vi hade inga problem att hitta klader som vi gillade ;)
Dagen dar efter traffade vi massa folk och gick till Garden of Dreams, en tradgard som verkligen ar det man drommer om nar man ar i Kathmandu. Frisk luft och lugn och ro. For Kathmandu ar verkligen sa kaosartat som trafiken som jag beskrev i borjan. Bilar, mopeder, ritchor, forsaljare och massa turister i en salig blandning - det ar Thamel, Kathmandus centrum. Gar man ut i utkanten av Kathmandu mer sa ar det lugnare men lika dalig luft. Sa Garden Of Dreams var en drom for nagra timmar. Sedan behovde vi kopa saker for var trekking som vi tankte gora.
Ytterligaren en sak som bor laggas till ar att under de tva senaste dagarna var det festival i Kathmandu, en av de tva storsta firanderna i Nepal. Det ar en hinduistisk hogtid som pagar i 6 dagar och man firar olika saker, bland annat hunden och kon. Detta gor att Kathmandu blir annu rorigare och festligare och utanfor varje butik ar det sma offer med ljus bestande av frukt eller liknande. Det ar ljus och rokelser overallt och barnen gar omkring och sjunger utanfor varje dorr for att fa en slant (lite som vara paskkarringar).
Men ater till var trekking. Var plan var att bege oss ut och vandra i Himalaya for oss sjalva i 6 dagar. Vi hade valt en nationalpark nar Kathmandu, Langtang National Park och vi hade last att man inte behovde ett tillstand for att gora en privat trekk (vandring) dar. Detta visade sig vara gammal information och vi var tvugna att fa ett TIMs card som tillstandet kallas. P.g.a av festivalen sa var inte de kontoren som gav ut sjalvstandiga TIMS-cards oppna och det verkade som att det inte skulle bli nagon trekk for oss. Vi kollade upp med en trekkingbyra om de kunde gora en trekk for oss dagen dar pa i 6 dagar i Langtang - och de kunde dem! Och till ett pris som vi hade rad med. Sa dagen dar pa akte vi ut pa trekk tillsammans med en guide i 6 dagar - men nu har jag skrivit sa mycket, sa det far bli en annan historia!
Nu pyser vi till Varansi om nagra timmar. Vi hors i Indien!
Kram!
Sanna
Just nu sitter Harald och ringer flygbolag och flygplats for vi har fortfarande inte fatt vara vaskor. Medan han gor detta tankte jag beratta lite om vad vi gjorde i Kathmandu innan vi akte ivag for att vandra i Himamalya.
Nar vi kom till Kathmandu var det forsta som motte oss trafiken. Kathmandu ar en stad av trafikkaos. Inte mycket trafik utan verkligen kaos! Bilar, mopeder, motorcyklar, cyklar och andra odefinierbara fordon. Vi satte oss i en taxi och akte till hotellet. Direkt nar vi kom till dorm:et (ursakta det konstiga ordet) sa traffade vi tva engelsman som vi gick och at mat med! Det ar det basta med att bo i dorm, man traffar sa mycket folk hela tiden! Under kvallen sa traffade vi aven en tjej fran Holland som vi umgicks med under hela vistelsen i Kathmandu! ]
Dagen dar pa var det dags att besoka buddistiska tempel, forst Monkely tempel och sedan Boudha tempel. Fast egentligen sa ar det inga tempel utan stupor. De ar valdigt vackra, vita med ett ansikte malat pa toppen (vi har fatt en del fina bilder som inte gar att ladda upp tyvarr). Det som gor det ytterligare lite battre ar alla vackra boneflaggor i regnbagens alla farger som flddrar i vinden mot en bla himmel! Det ar hemskt vackret och nagot som verkligen kommer att vara Nepal for mig!
Monkey tempel ligger precis utanfor Kathmandu valdigt hogt upp. Sa efter att ha kampat sig upp for alla trappor i varmen sa far man varldens basta utsikt over hela staden! Sedan heter det Monkey tempel av en anledning, det ar apor overallt! Och de var hemskt sota och nyfikna!
Boudha tempel var mycket storre an Monkey tempel, det ar i alla fall Nepals storsta och ett av asiens storsta. Har spenderade vi lite langre tid och gick hela vanstervarvet som man ska ga nar man kommer till en stupa. Det bojde aven bli solnedgang och att se den vita och guldiga stupan med alla fargglada boneflaggor och vinder som blaser i dem medan solen gar ner, det var en upplevelse aven for lite tempeltrotta turister som vi.
Dagen dar pa spenderade vi med att ringa flygbolag och krangla med vaskor. Orkar faktiskt inte beratta om den dagen, den var sa himla trakig sa den far bli en del av en vaskhistora som eventuellt kommer att publiceras har pa bloggen. Dagen dar pa sa tog vi det lugnt! Vi och den hollandska tjejen smet in pa Durbar Square och satt dar hela morgonen. Det var fint, men jag maste saga att var guidebok overreklamerar det lite. Det ar ett fint torg med fin arkitektur, men inte mer an sa. Men vi satt dar i flera timmar och sag Kathmandu leva pa och det var mysigt och fint! Sedan shoppade vi klader sa att vi klarade oss for stunden (alla vara saker var ju fortfarande borta och vi hade bara en uppsattning klader som borjde bli lite mindre frascha....) Tja, vad ska man saga om Kathmandus shopping. Har finns hur mycket fejkmarken pa vandringsklader, ryggsackar, sovsackar och alla mojliga friluftslivsklader. Det andra som finns ar aladinbyxor, tunikor och stickade klader i alla farger och former! Sa vi hade inga problem att hitta klader som vi gillade ;)
Dagen dar efter traffade vi massa folk och gick till Garden of Dreams, en tradgard som verkligen ar det man drommer om nar man ar i Kathmandu. Frisk luft och lugn och ro. For Kathmandu ar verkligen sa kaosartat som trafiken som jag beskrev i borjan. Bilar, mopeder, ritchor, forsaljare och massa turister i en salig blandning - det ar Thamel, Kathmandus centrum. Gar man ut i utkanten av Kathmandu mer sa ar det lugnare men lika dalig luft. Sa Garden Of Dreams var en drom for nagra timmar. Sedan behovde vi kopa saker for var trekking som vi tankte gora.
Ytterligaren en sak som bor laggas till ar att under de tva senaste dagarna var det festival i Kathmandu, en av de tva storsta firanderna i Nepal. Det ar en hinduistisk hogtid som pagar i 6 dagar och man firar olika saker, bland annat hunden och kon. Detta gor att Kathmandu blir annu rorigare och festligare och utanfor varje butik ar det sma offer med ljus bestande av frukt eller liknande. Det ar ljus och rokelser overallt och barnen gar omkring och sjunger utanfor varje dorr for att fa en slant (lite som vara paskkarringar).
Men ater till var trekking. Var plan var att bege oss ut och vandra i Himalaya for oss sjalva i 6 dagar. Vi hade valt en nationalpark nar Kathmandu, Langtang National Park och vi hade last att man inte behovde ett tillstand for att gora en privat trekk (vandring) dar. Detta visade sig vara gammal information och vi var tvugna att fa ett TIMs card som tillstandet kallas. P.g.a av festivalen sa var inte de kontoren som gav ut sjalvstandiga TIMS-cards oppna och det verkade som att det inte skulle bli nagon trekk for oss. Vi kollade upp med en trekkingbyra om de kunde gora en trekk for oss dagen dar pa i 6 dagar i Langtang - och de kunde dem! Och till ett pris som vi hade rad med. Sa dagen dar pa akte vi ut pa trekk tillsammans med en guide i 6 dagar - men nu har jag skrivit sa mycket, sa det far bli en annan historia!
Nu pyser vi till Varansi om nagra timmar. Vi hors i Indien!
Kram!
Sanna
Nepal del 1 / Flygaventyr
Hej!
Det var ett tag sedan vi skrev nagot har... men vi har inte exploderat i luftrummet mellan Kina och Nepal, vi har bara vart lite lata pa blogg-fronten. Det har hur som helst hant ganska mycket sedan sist, sa vi har delat upp allt i flera inlagg for att vettiga manniskor ska orka lasa allt (och for att vi ska orka skriva allt i etapper).
---
Del 1
---
Vi lamnade som sagt var Kina den 31a Oktober for att flyga till Nepal via Bangladesh, vilket skulle medfora ganska manga problem. Inte flygningen i sig, men vart bagage vet vi inte var det ar. Ovetande om vad som skulle handa lamnade vi Kina och kande oss faktiskt ganska fardiga. Vi har en "Vi far inte lamna Kina utan att ha..." lista som vi nastan har klarat av. Trots en manad kan vi inte 5 kinesiska fraser eller ens 1 kinesiskt tecken. Daremot har vi bland annat sett kinesiska muren, sett Mao, vart i forbjudna staden, kopt billigt skrap, cyklat bland risfalt och atit HotPot (direkt oversatt fran kinesiska blir det firepot).
I Bangladesh skulle vi fa vanta i 24 timmar pa nasta flyg, och direkt nar vi kom dit borjade problemen... vara vaskor skulle komma ut pa rullbanden pa andra sidan passkontrollen, och vi hade inget visum. Det ska inte vara nagra problem da vi bara skulle byta flyg, "det ar bara att kontakta flygbolaget sa fixar de allt". Problemet var att de inte fanns. Nagonstans maste de ha gomt sig, men de fanns inte dar de skulle finnas och ingen visste var de var. Vi fragade nagra fran ett annat flygbolag som sa "vanta vid deras disk, de dyker upp lite da och da". Vi hade inte mycket att valja pa, sa vi fick helt enkelt vanta dar. Efter 19 timmar (ja... 19! flygplatsgolv ar kalla att sova pa...) behagade nan stackare med "gmg-airlines"skjorta dyka upp. Vi nast intill hoppade pa honom och spydde upp all frustration pa honom. Da tog han med oss till sin chef, som fick samma behandling. Efter 19 timmar borjade saker antligen handa. Vi fick vara boardingcards och med tre timmar kvar till avgang insag de att de behovde rora pa benen om de skulle hitta vart bagage.
For att gora en lang historia kort(-are):
- 11 dagar senare har vi inte fatt vart bagage
- Vi har tva flygbolag att klaga hos (kina-bangladesh och bangladesh-nepal)
- Vi har ifragasatt ansvarig personal pa GMGairlines over telefon sa mycket att de la pa i orat pa mig
- Vi har kontaktat "the country head" for GMGairlines och kravt bra med kompensation for rent ut sagt rutten behandling.
Fortsattning foljer...
--
Harald
ps
1. vi har kopt en ny kamera!
2. Manniskor i Bangladesh och Nepal ar bra mycket trevligare an i Kina... folk ler mot en!
3. Nepal ser ut som ett sagoland fran ett flygplansfonster
4. I Kathmandu ar trafiken varre an i Kina (+att det ar vanstertrafik)
5. Blev besviken pa "rice and curry", smakade inte sa mycket curry
ds.
Det var ett tag sedan vi skrev nagot har... men vi har inte exploderat i luftrummet mellan Kina och Nepal, vi har bara vart lite lata pa blogg-fronten. Det har hur som helst hant ganska mycket sedan sist, sa vi har delat upp allt i flera inlagg for att vettiga manniskor ska orka lasa allt (och for att vi ska orka skriva allt i etapper).
---
Del 1
---
Vi lamnade som sagt var Kina den 31a Oktober for att flyga till Nepal via Bangladesh, vilket skulle medfora ganska manga problem. Inte flygningen i sig, men vart bagage vet vi inte var det ar. Ovetande om vad som skulle handa lamnade vi Kina och kande oss faktiskt ganska fardiga. Vi har en "Vi far inte lamna Kina utan att ha..." lista som vi nastan har klarat av. Trots en manad kan vi inte 5 kinesiska fraser eller ens 1 kinesiskt tecken. Daremot har vi bland annat sett kinesiska muren, sett Mao, vart i forbjudna staden, kopt billigt skrap, cyklat bland risfalt och atit HotPot (direkt oversatt fran kinesiska blir det firepot).
I Bangladesh skulle vi fa vanta i 24 timmar pa nasta flyg, och direkt nar vi kom dit borjade problemen... vara vaskor skulle komma ut pa rullbanden pa andra sidan passkontrollen, och vi hade inget visum. Det ska inte vara nagra problem da vi bara skulle byta flyg, "det ar bara att kontakta flygbolaget sa fixar de allt". Problemet var att de inte fanns. Nagonstans maste de ha gomt sig, men de fanns inte dar de skulle finnas och ingen visste var de var. Vi fragade nagra fran ett annat flygbolag som sa "vanta vid deras disk, de dyker upp lite da och da". Vi hade inte mycket att valja pa, sa vi fick helt enkelt vanta dar. Efter 19 timmar (ja... 19! flygplatsgolv ar kalla att sova pa...) behagade nan stackare med "gmg-airlines"skjorta dyka upp. Vi nast intill hoppade pa honom och spydde upp all frustration pa honom. Da tog han med oss till sin chef, som fick samma behandling. Efter 19 timmar borjade saker antligen handa. Vi fick vara boardingcards och med tre timmar kvar till avgang insag de att de behovde rora pa benen om de skulle hitta vart bagage.
For att gora en lang historia kort(-are):
- 11 dagar senare har vi inte fatt vart bagage
- Vi har tva flygbolag att klaga hos (kina-bangladesh och bangladesh-nepal)
- Vi har ifragasatt ansvarig personal pa GMGairlines over telefon sa mycket att de la pa i orat pa mig
- Vi har kontaktat "the country head" for GMGairlines och kravt bra med kompensation for rent ut sagt rutten behandling.
Fortsattning foljer...
--
Harald
ps
1. vi har kopt en ny kamera!
2. Manniskor i Bangladesh och Nepal ar bra mycket trevligare an i Kina... folk ler mot en!
3. Nepal ser ut som ett sagoland fran ett flygplansfonster
4. I Kathmandu ar trafiken varre an i Kina (+att det ar vanstertrafik)
5. Blev besviken pa "rice and curry", smakade inte sa mycket curry
ds.
